Nedanstående råd har skrivits av Torbjörn Johansson 5 dan som är högskoleutbildad pedagog och har varit instruktör i aikido sedan 1987. Med åren har han deltagit i ett flertal utbildningar/fortbildningar samt samlat på sig en bred och djup kunskap som pedagog/instruktör.

Sedan mitten av 80-talet, då Torbjörn började att instruera barn och ungdomar, har märkt en förändring av föräldrarnas beteende och förhållningssätt i och med barnens träning. Vi lever i ett allt mer uppkopplat samhälle och vi har ett både indirekt och ett direkt krav att ständigt kunna nås var vi än befinner oss. Detta skapar en stress som i många fall kan vara svår att hantera, både för föräldrar och för barnen.

Nedan finns några generella råd från Torbjörn listade till er föräldrar, både när det gäller barnens behov samt vad man kan tänka på i valet av förening. De är på intet sätt heltäckande, utan skall ses mer som en vägledning.

 

Barnens behov:

  • Ha inte för många aktiviteter/vecka för ditt barn. De behöver få tid till den egna leken. Fyll därför inte ditt barns veckor med aktiviteter varje dag.

  • Barn behöver få lära sig att ha tråkigt. Som förälder behöver du inte känna krav på att ständigt aktivera ditt barn.

  • Stressa inte till och från träningen.

  • Engagera dig i ditt barns intressen.

  • Använd inte träningen som en sorts barnpassning.

  • Tillåt inte barnet att ständigt börja nya aktiviteter. Det vill säga om ett barn börjar med något och sedan sluta efter en kortare tid, för att sedan vilja börja på något annat. Det är bättre att komma överens med barnet om han/hon börjar träna, måste barnet slutföra kursen/terminen. Att träna barnet på ett sådant sätt lär det innebörden av konsekvens.

  • Köp inte allt som barnet vill ha till träningen. Hör med instruktören om vilken utrustning som krävs och när den måste börja användas. Oftast krävs det inte från start.

  • Barn behöver, förutom sina föräldrar, andra engagerade vuxna under sin uppväxt från bl a skola och föreningsliv.

  • Fråga instruktörerna/tränarna hur det går för ditt barn.

  • Låt ditt barn få göra misstag och att misslyckas. Det är en del av deras utveckling. Stötta ditt barn vid motgångar, istället för att curla.

  • Tillåt inte barnet att klä om hemma om det finns omklädningsrum i träningslokalen. Det är en del av den sociala träningen. Det samma gäller den efterföljande duschningen.

  • Även rolig träning blir tråkig i perioder. Tvinga inte barnet till träningen, försök att uppmuntra och stimulera istället. Om det inte hjälper och barnet verkar undvikande eller nedstämd angående träningen, kan det bero på andra faktorer som gör träningen tråkigt. Prata även med ledarna om det har hänt något eller om de har sett något i samband med träningen.

  • Ett barn behöver inte må dåligt om föräldrarna är skilda. Däremot mår barn dåligt om föräldrar försöker "komma åt" den andra föräldern genom barnet, oavsett om man skild eller inte. Därför är det viktigt att föräldrar tänker först och främst på barnet.

  • Till sist det viktigaste rådet - engagera dig i ditt barn.

 

Att tänka på när du som förälder befinner dig i träningslokalen:

  • Som förälder kan det uppkomma situationer där ditt barn har betett sig dåligt. Ta det inte personligt - ditt barn är ingen "ängel". Barnet måste få lära sig hur den ska bete sig i olika sammanhang och det är tränarnas ansvar att förmedla ett bra beteende i anslutning till träningen. Om barnet har betett sig dåligt - skäl inte på det på vägen hem. Det är bättre att diskutera om det som skett när känslorna har lagt sig och få barnet att förstå vad som hade varit bättre att göra.

  • Ditt barn speglar ditt beteende. När du är i träningslokalen bör ditt beteende som förälder spegla de uppföranderegler som råder i den förening ditt barn tränar i. Det innebär att man respekterar de regler som finns i en förening, bl a hur man uppför sig.

  • Din mobil är inte det viktigaste och du behöver inte ständigt vara "uppkopplad"! När du pratar med ditt barns tränare eller t.ex. med andra föräldrar, behöver/måste du inte svara på ett samtal eller svara på ett sms. Du behöver heller inte vara ständigt á jour på Facebook eller spela något spel. Dels av ren artighet, men det visar även var ditt fokus som förälder ligger. Ingen regel utan undantag - naturligtvis finns det (få) tillfällen då man måste svara på ett samtal och då ett viktigt sådant.

 

Att välja kampsport/idrott och förening:

  • Prova olika kampsporter/idrotter. De flesta seriösa föreningar erbjuder oftast prova-på-pass.

  • Hur ofta per vecka får du träna för det du betalar. Om du av någon anledning missar en träning, är det bra om det inte är för långt till nästa träningstillfälle.

  • Försök göra ett överslag på kostnaden per timme. Skiljer det sig mycket gentemot andra liknande föreningar? Fundera då på anledningen till detta.
  • Vilken attityd förmedlar instruktörerna? Vad säger dom om den egna träningen, om andra föreningar och deras instruktörer? Vad som sägs talar om vilken attityd som råder i föreningen.

  • Vilka grader har instruktören/instruktörerna och hur har dessa erhållits? Inom aikido får man t.ex. inte bära hakama förrän man erhållit graden 3 kyu och svart bälte förrän man erhållit graden 1 dan.

  • Fråga om kostnader utöver medlems- och träningsavgiften. Krävs det dräkt och andra tillbehör redan vid de första tillfällena? Måste dessa köpas från föreningen eller finns det andra eventuellt billigare alternativ? Vad får man för avgiften?

  • Är föreningen ansluten till Riksidrottsförbundet (RF) genom något av specialidrottsförbunden (SF)? Att vara ansluten till ett specialidrottsförbund medför att bl a föreningens medlemmar är försäkrade i samband med träningen.

  • Hur ser träningslokalen ut? Är det städat? Hur städningen sköts säger en del om kulturen i föreningen.

  • Får föräldrar titta på träningen? Det är bra om föräldrar får titta på träningen de första tillfällena eller prova-på-passen, för att lyssna på vad instruktörerna säger och vad de förmedlar till barnen. Därefter är det bra om föräldrar inte befinner sig i barnens direkta omgivning, för att minska på störande moment för barnen. För träningens skull är det bra om barnen har en odelad uppmärksamhet på instruktören/-erna. Däremot om föräldrar inte ens får befinna sig i lokalen överhuvudtaget under träningen, bör man fråga om anledningen till det samt fundera över om det känns okej för er som föräldrar. Om inte - gå till nästa förening.

  • Har föreningen någon värdegrund?

  • Till sist - vad säger magkänslan om föreningen när ni besöker den? Oftast har den rätt.

 

 

Oavsett ovanstående råd i att som förälder välja förening, garanterar de inte att man kan hamna i mindre seriösa föreningar. Attityder och beteenden bland instruktörerna i en förening, kommer oftast från huvudinstruktören (om det finns en sådan). Om ni som föräldrar tycker att det förmedlas en dålig attityd och ett dåligt beteende till barnen, tveka inte att gå vidare till nästa förening. Det är ni som föräldrar som ska borga för att era barn får en så bra uppväxt som möjligt. Det innebär även att barnen får möta bra förebilder inom föreningsrörelsen.

Inom kampsporterna/-konsterna finns det något av en paradox. I en del marknadsföring lägger man en stor vikt på självförsvar och säljer bl a sådana kurser. Det är inget fel i sig, men en del marknadsför sig själva som "det enda system som fungerar". Det är här som paradoxen ligger. Det enda sättet som en instruktör kan ta reda på det, är genom att vara ute och slåss. Om så är fallet är det ingen seriös instruktör och man bör söka sig vidare till någon annan. Om man inte är ute och provar sitt system regelbundet, hur kan man då veta vad som är effektivast? Som regel hamnar de oseriösa utövarna i denna paradox.

Dagens kampsporter har utvecklats under många århundraden och det finns ingen kampsport som är "nyuppfunnen". Man kan inte uppfinna hjulet på nytt!